hannaritar.blogg.se

Okej... Ibland är det bra att andas och ibland är det bra att få panik ( eller inte..... ). I Det här fallet hade jag stressat upp mig själv så innuti bara helvete över interjuven jag hade idag till ett jobb, så jag var så nervös att jag var så jag var så nära på att skita på mig när jag väl kom dit (okej lite överdrivet men sånn här blir jag när jag blir nervös, jag intalar mig själv att allt ska gå åt helvete i förväg... vilket är väldigt dumt, för jag är väldigt duktig på väldigt mycket och har förr väldigt ofta satt mig i skiten pga det här).

Det hela började med att jag fick ett mail från Arbetsförmedlingen att det skulle hållas i interjuver idag, sedan vart mina tankar igång. De spann iväg och iväg och iväg och iväg och sen var jag på en annan plats och så nervös att jag inte visste vad jag hette!! Igår spann det ur totalt, och jag blev en köttbulle i mitt bolltäcke och den enda gången jag lämnade mitt täcke var när jag gick mina rundor med hunden. Jag vaknade upp på kvällen när min sambo kom hem och han pratade lite sanning i mig och sa att jag behövde vakna upp. 

Det är länge sen jag mådde så här, och sanningen är att varenda gång det blir så här så blir jag livrädd att jag aldrig ska hitta tillbaka igen. Det har tagit mig så lång tid att hitta dit jag är idag, så jag vill aldrig tillbaka till dit jag varit. Visst jag har en lång väg kvar att gå men jag vill inte vända på klacken och lägga mig ner och ge upp. Jag kommer slås för min rätt att må bra och för min rätt till min hälsa. 

 

När jag mådde som sämst så gick jag knappt ut ur mitt rum, jag pratade inte med någon, jag smög till ica för att handla tröst mat, en chips påse, 5 dl gräddfil och en dipp mix, en ben and jerrys cookie dough, och en juice. Jag vill inte sitta intängd på mitt rum och gråta till montyh ptyhon och känna mig misslyckad. Nu sätter jag ner foten. Nu vänder jag blad.