Att vara ett socialfall.

Jag läste den här  artikeln om hur politikerna i Sundsvall prövade på att leka socialfall i en vecka, och den gjorde mig minst sagt upprörd! För att förstå min irritation ska jag först förklara min situation.

Jag var depprimerad, hade många ångest och panikattacker och hade mycket epilepsi anfall utöver detta (vi blev inskrivna 2012 på soc), och blev diagnostiserad med uttmattningsdeprission. Jag kunde inte jobba och kunde knappt ta mig ur sängen för jag orkade inte. Plus att jag låg inne på långtids vården för en brusten blindtarm och tarmvred. Trotts detta hade jag precis avslutat mina högskolestudier.

Anton var arbetslös och letade jobb förtvivlat, men kunde inte hitta något, så vi hade igentligen inget val för alla våra sparpengar hade vi lagt de senaste månaderna på mat, hyra, och räkningar. 

Vi fick egentligen en rätt bra handläggare på soc och hon forstod att jag inte kunde jobba just då. Men samtidigt så varenda gång så var det en evig jävla kamp och strid med dem, då de inte förstod varför jag behövde så mycket pengar till mina mediciner (trotts uppvisade kvitton), varför jag gick så ofta hos olika läkare, och varför jag inte sökte några jobb! 

Samtidigt då, som våra vänner och bekanta saknade förståelse om vad vi fick ta emot och inte, vad vi kunde göra och inte, om vi inte hade pengar eller om vi hade det. 

Vi har alltid haft ca 3000 kronor över när allting har varit betalat. 3000kronor som skall räcka till mat, kläder om det behövs, klippning om det behövs, mobilräkningar (ingår inte i normen, så soc betalar inte det), bredband (ingår inte i normen heller) och annat övrigt. 3000kr som skall räcka till mer än mat enligt normen. 

Det är inget fancy liv. Det är ingen dans på rosor och vi kastar inte pengar omkring oss. Matlådorna står i kylskåpet för hela veckan, du kollar rabbater och letar kuponger. 

Jag har inget att skämmas för. Förutom när folk tror att dom vet hur det är att leva med socialbidrag. Då skäms jag. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: